Att kunna simma...
Usch! Det hände något som inte var roligt igår. Vi hade bestämt att vi skulle ner och "softa" vid Flatenbadet efter lunch och de som ville skulle få ta sig ett dopp. Sagt och gjort...iväg.
Till saken och klassen hör ju också de nya pojkarna som inte har lärt sig så mycket svenska än och jag hade vid ett flertal tillfällen frågat om deras simkunnighet. Frågat på svenska, visat med torrsim samt bett mina spansktalande pojkar fråga på spanska. Det kunde dom ...simma, menar jag, sa dom. De övriga Änglarna blev irriterad på mig och tyckte att jag idiotförklarade killarna när jag var så enträgen så jag bestämde mig för att sluta fråga.
Vi kommer ner till Flaten och de som ska bada byter om...en galning i gänget går upp högst upp i hopptornet och kastar sig i. Brrr....hur kallt som helst. Resten sitter på bryggan eller runt mig som sitter på bergsknallen övanför bryggan. Skööönt och mysigt.
Helt plötsligt reser en av de nya pojkarna upp och kastar sig i vattnet. Efter en sekund så inser vi alla att den pojken kan inte simma. Jag rusar ner till bryggan där några idioter tidigare (inte mina elever alltså) roat sig med att spika in spikar halvvägs...ett tusental ungefär står halvvägs upp så att det är helt omöjligt att ta sig ut på bryggan utan att skada sig. Det har iofs lagts en stege som hjälpmedel bredvid men den är inte fastsatt på något sätt utan vinglig och absolut inte gångbar. Mina tankar snurrar...att simma runt bryggan tar för lång tid ...jag måste försöka balansera ut på stegen. Ett antal av de andra killarna är på bryggan och har uppfattat vad som hänt men är som paralyserade av vad de ser.
Då kommer en av Änglarna...en pojke, som skjuten ur en kanon farande och kastar sig i. Med kläder och skor. Han simmar fram till den mycket rädde kille som försöker hålla sig ovanför vattenytan och får ett bestämt tag och simmar in med honom till bryggan. Puhh...vilken hjälte! Jag kan inte med ord beskriva alla känslor som virvlar i mitt huvud. Fy fy fy...det kunde gått mycket illa.
Vi satt en stund och pratade om vad som hänt och gick därefter tillbaka till skolan.
Vi har pratat om vad som hände idag också och Änglarna, som går från klarhet till klarhet nu, verkar trygga och lugna igen.
Jag har också tagit kontakt med pojkarnas familj och pratat med dom om vad som hände så saken är klar. Dessa båda Änglar går på simskola i sommar.
Nu ska dom till Flaten igen för att ha sin idrott där och idrottsläraren är informerad om ALLA Änglars kunnande eller icke kunnande när det kommer till simning.
Idag är det tacos till lunch så att få hem dom från badstranden kommer inte att bli problem.
Vi önskar er alla en skön helg. Såg att det ska bli underbart väder och vet att en av våra rektorer springer Stockholm Maraton imorgon så vi önskar honom och alla andra löpare,lycka till också.
Till saken och klassen hör ju också de nya pojkarna som inte har lärt sig så mycket svenska än och jag hade vid ett flertal tillfällen frågat om deras simkunnighet. Frågat på svenska, visat med torrsim samt bett mina spansktalande pojkar fråga på spanska. Det kunde dom ...simma, menar jag, sa dom. De övriga Änglarna blev irriterad på mig och tyckte att jag idiotförklarade killarna när jag var så enträgen så jag bestämde mig för att sluta fråga.
Vi kommer ner till Flaten och de som ska bada byter om...en galning i gänget går upp högst upp i hopptornet och kastar sig i. Brrr....hur kallt som helst. Resten sitter på bryggan eller runt mig som sitter på bergsknallen övanför bryggan. Skööönt och mysigt.
Helt plötsligt reser en av de nya pojkarna upp och kastar sig i vattnet. Efter en sekund så inser vi alla att den pojken kan inte simma. Jag rusar ner till bryggan där några idioter tidigare (inte mina elever alltså) roat sig med att spika in spikar halvvägs...ett tusental ungefär står halvvägs upp så att det är helt omöjligt att ta sig ut på bryggan utan att skada sig. Det har iofs lagts en stege som hjälpmedel bredvid men den är inte fastsatt på något sätt utan vinglig och absolut inte gångbar. Mina tankar snurrar...att simma runt bryggan tar för lång tid ...jag måste försöka balansera ut på stegen. Ett antal av de andra killarna är på bryggan och har uppfattat vad som hänt men är som paralyserade av vad de ser.
Då kommer en av Änglarna...en pojke, som skjuten ur en kanon farande och kastar sig i. Med kläder och skor. Han simmar fram till den mycket rädde kille som försöker hålla sig ovanför vattenytan och får ett bestämt tag och simmar in med honom till bryggan. Puhh...vilken hjälte! Jag kan inte med ord beskriva alla känslor som virvlar i mitt huvud. Fy fy fy...det kunde gått mycket illa.
Vi satt en stund och pratade om vad som hänt och gick därefter tillbaka till skolan.
Vi har pratat om vad som hände idag också och Änglarna, som går från klarhet till klarhet nu, verkar trygga och lugna igen.
Jag har också tagit kontakt med pojkarnas familj och pratat med dom om vad som hände så saken är klar. Dessa båda Änglar går på simskola i sommar.
Nu ska dom till Flaten igen för att ha sin idrott där och idrottsläraren är informerad om ALLA Änglars kunnande eller icke kunnande när det kommer till simning.
Idag är det tacos till lunch så att få hem dom från badstranden kommer inte att bli problem.
Vi önskar er alla en skön helg. Såg att det ska bli underbart väder och vet att en av våra rektorer springer Stockholm Maraton imorgon så vi önskar honom och alla andra löpare,lycka till också.
Kommentarer
Trackback
